The Perfect Treatment for Diabetes and Weight Loss

The Perfect Treatment for Diabetes and Weight Loss

Är typ 2-diabetes obotligt?
Måste det förvärras med åren? Eller beror det på fel behandling?
Eller behandlar vi det inte alls? Det ska vi prata om idag.
Jag heter Andreas Eenfeldt från Kostdoktorn. Välkommen dr Jason Fung.
Jag har just lyssnat på din föreläsning. Den var fantastiskt bra.
Den handlade om hur vi behandlar diabetiker i vården idag.
Som njurspecialist behandlar du–
–diabetiker som haft sjukdomen länge och har blivit väldigt sjuka.
Ja, jag arbetar mycket med dialys.
Det är så synd, för de blir så sjuka med tiden.
Men själva diabetesen kan gå tillbaka. Det insåg jag nyligen.
Det är inte en sjukdom som nödvändigtvis måste försämras.
Vi har alltid sagt att det är en kronisk sjukdom som förvärras med åren.
Det säger diabetesförbunden, både i USA och i Australien.
Alla säger att det är en kronisk sjukdom.
Man får veta att ens diabetes är kronisk och att man får vänja sig.
Men det är inte sant.
Det är faktiskt lätt att visa.
Om någon sa: "Jag fick veta att jag hade diabetes”–
–“men la om kosten, gick ner 25 kilo, drog ner på kolhydraterna."
"Nu tar jag ingen medicin och mår bra". Det stämmer ju!
Ingen tror att de ljuger.
En patient som gått ner i vikt, lagt om kosten och börjat träna–
–är ju friskare.
Hur kan de bli friskare om sjukdomen är kronisk och bara ska försämras?
Varje gång det sker, bevisas ju att sjukdomen kan gå tillbaka.
Men vet man inte hur man får den att vända, blir man bara allt sämre.
Alla vet att medicinerna inte hjälper mot själva sjukdomen.
Typ 2-diabetes beror ju på allt för hög insulinresistens.
Det är alla överens om.
Hög insulinresistens gör att blodsockret stiger.
Men själva sjukdomen är den höga insulinresistensen.
Men all behandling inriktar sig ändå på blodsockret.
Det är inte logiskt. Det är som om man hade en infektion i benet–
–det orsakas ju av en bakterie. Då behandlas det med antibiotika.
Infektionen kan ge feber – men det är inte själva sjukdomen.
Om man istället behandlar febern, kommer såret att börja vara sig.
Symtombehandling hjälper inte mot sjukdomen. Så har vi gjort med diabetes.
Vi behandlar blodsockret. Men sjukdomen beror ju på insulinresistens.
Eftersom vi inte behandlar sjukdomen så förvärras den.
Om vi tittar på en 10–15 års period innebär det att–
–man först får en medicin, sen två sen tre och sen mer och mer insulin.
Efter 10 år tar man 100 enheter insulin om dagen.
Det krävs allt mer medicin för att hålla blodsockret på samma nivå.
Diabetesen är sämre även om blodsockret ligger bättre.
Diabetesen är sämre än någonsin. Insulinresistensen är ju inte behandlad.
Den som går ner i vikt, motionerar och tar bort kolhydraterna–
–har påverkat insulinresistensen, och får därför ett lägre blodsocker.
I motsats till att tvinga ner blodsockret och strunta i själva sjukdomen.
Det är detta som blivit så fundamentalt fel de sista 20–40 åren.
Typ 2, som har för mycket insulin, har behandlats–
–som typ 1, som ju tvärt om har för lite insulin.
Typ 1-diabetes har för lite insulin. Då är det vettigt att ge dem insulin.
Men typ 2 har för mycket och då behöver det sänkas.
Men vi har gett mer insulin vid en sjukdom där man har för mycket insulin.
– Det är klart att det inte fungerar. – Det är galet. Du hade en liknelse.
Det skulle vara som att behandla alkoholism med…
Ja, sjukdomen alkoholism innebär ju för mycket alkohol.
Då kan man ju inte behandla med mer alkohol.
Men på kort sikt kan de bli darriga om man tar bort alkoholen.
På kort sikt mår de bättre av alkohol men alkoholismen blir inte bättre.
Man kan inte behandla kortsiktigt på bekostnad av långsiktighet.
Vi har behandlat kortsiktigt och sänkt sockret. Vad sker då med sjukdomen?
Vad som än skett med blodsockret så blir sjukdomen sämre.
När man är sjuk av för mycket alkohol kan lösningen inte vara mer alkohol.
Att ge insulin vid typ 2-diabetes är som att ge alkohol till en alkoholist.
Ja, precis. Vi låter inte bara bli att behandla–
–utan det blir värre. Som med alkohol.
Sjukdomen innebär för mycket insulin. Mer insulin gör det bara värre.
Patienten går upp i vikt och insulinresistensen försämras.
Det lustiga är att patienterna vet detta. Jag talar med många patienter.
De berättar att när de fick insulin gick de upp 5–10 kg.
Det är ju ingen hemlighet. Man går upp i vikt av insulin.
De tar insulin och går upp i vikt. Sen kommer de tillbaka till doktorn.
"Jag behövde gå ner i vikt, men får medicin som gör att jag går upp 10 kg!?"
Och läkaren svarar:"Du behöver insulinet, du får börja träna."
De gick ju inte upp i vikt för att de tränade för lite, det var insulinet.
– Därför måste man behandla det. – Vad gör man om man har typ 2-diabetes?
Det är en kostrelaterad sjukdom. Typ 2- diabetes innebär för mycket socker.
Har man väl insett det, är lösningen att göra sig av med sockret.
Så ta bort allt socker och snabba kolhydrater, som ju också är socker–
–som bröd och pasta. Kolhydrater är ju bara kedjor av socker.
När vi äter det bryts det ner till socker.
Man måste sluta äta socker vid diabetes, annars blir man sämre.
Man kan också motionera och förbränna det.
Man kan också prova något mer extremt, som t.ex. att fasta.
Det är ju mer extremt än strikt lågkolhydratkost. Berätta!
Fasta är det mest effektiva sättet att sänka insulinet.
Inga mediciner gör det. Jo två, men de är inte så effektiva.
Med för mycket socker och för mycket insulin–
–borde man se till att göra sig av med sockret och sänka insulinet.
Men hur? När det gäller sockret kan man äta strikt LCHF.
Ketogen kost sänker sockret mer inte alltid insulinet.
Protein och fett ökar också insulinet, men inte lika mycket som kolhydrater.
Så man kan få ner sockret men inte insulinet.
Man kan låta folk fasta i olika perioder. Då äter man ju ingenting–
–inte bara mindre kolhydrater utan även mindre fett och protein. Ingenting.
Vad som händer är att kroppen inte får någonting.
Då kommer den att förbruka sockret. Det är precis vad vi är ute efter.
Den förbränner sockret och vi behöver inte ta insulin för det.
Sen börjar den förbränna fett och det är ju precis vad vi vill.
Jag får alltid två frågor om fasta. 1. Kan jag fasta?
Men miljarder människor i världen fastar regelbundet under livets gång–
–muslimer, hinduer, buddhister, katoliker.
I nästan alla större religioner ska man fasta.
Det är väldigt hälsosamt. Under fastan går insulinnivåerna ner.
Det är precis vad vi vill åstadkomma. Vi får bort allt sockret ur systemet.
Inte bara ut ur blodet, vi får ut det ur kroppen.
Fastan gör båda sakerna. Det sänker insulinet och sänker sockret.
Det andra som alltid kommer upp angående fasta är: Är det skadligt?
Är det en sorts svält?
Forskning på fasta visar faktiskt att det är precis tvärtom.
Man får inte mindre energi utan mer. Vissa funktioner aktiveras vid fasta.
Tillväxthormonerna ökar. Det skyddar musklerna. Sen bränner man bara fett.
Adrenalinet ökar och ger mer energi – som tas från fettet–
–så de fria fettsyrorna i blodet ökar.
Så man bränner fett, skyddar musklerna och får massor av energi.
Perfekt! En fulländad behandling.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *